Livet tillbaka från psyk

Mötet gick sådär. Det är ingen som vet vem som har hand om ärenden gällande flickor som mår dåligt och behöver komma till behandlingshem. Så sjukt. Men de pratade om att regionen skulle betala halva och soc halva. Men vi får se hur det går. Jag var motstridig och ifrågasatte allting. La korten på bordet och berättade att jag inte tänker komma hem igen utan att jag bor på behandlingshem. Så där fick de nått att tänka på. Permission till helgen har jag inte så jag förflyttas till 211:an :D. Wiho, där känner jag iallafall folket.

 

Allt känns hopplöst.