Livet tillbaka från psyk

 

 Hej! Min pappa ska strax åka och handla mat åt mig och min älskade pepsi max (ja, jag är besatt!). Någonting måste jag väl få i mig i magen. De andra åt falukorv och spagetti men usch vad ÄCKLIGT. Så jag åt ingenting. Är svinhungrig och väntar på att pappa som sagt ska åka och handla mat åt mig. Mamma har lagat smoothie så lite har jag iallafall fått i mig. Och två tuggor av havregrynsgröten som för övrigt smakade allt annat än bra. Klibbigt och äckligt var det. Men té har jag druckit iallafall! Samma té som jag drack ett halvår på psyk (lemon). Gott är det men fan så mycket flaschbacks man får. Jävla 210:an som förstört mitt förtroende för slutenvården. Men å andra sidan var PIVA bättre förutom att vi sov tre stycken tjejer i samma rum. Och 211:an var bra, personalen och framförallt ssk var bra (de flesta). Men ack så dåligt jag mådde då att jag inte kommer ihåg så mycket av den tiden. Sedan flyttades jag ju till 210:an efter jag legat på PIVA i två veckor. Fick ECT behandlingar och skit. Läkaren var dålig, personalen var dålig och hela konceptet de har att det ska vara "hälsosamt" där var ju bara ett fiasko. Vad gjorde jag i ett halvår där egentligen???? Öh satt på mitt rum vid datorn eller gick till kiosken och handlade. Umgicks kanske lite med tjejerna där och så men inte mer. 

 

Jävla pissapa på allting. Inom snar framtid ska jag iallafall träffa Emma som också bodde på behandlingshemmet. Ska bli kul! Hon bor ju också här i Stockholm :)

 

Nej, nu får jag ta och göra någonting annat än att tjata om allt som har med psyk att göra. Punkt.