Hat hat hat
Har tagit min antidepressiva efter en dag uppehåll. Tur det. Tjejen på apoteket lät mig hämta ut medicin trots att det står att det ska hämtas ut av personal men drog min vals om att jag inte längre är inlagd på psyk i Kristianstad och fick ut min medicin då. Jaha ja. Så nu sitter jag inte utan voxran och stilnocten iaf.
Har druckit upp min pepsi max och känner mig allmänt tjock. Idag har varit en sådan dag då jag bara tänkt på hur tjock jag är och att jag borde banta mer och blablabla. Jag känner mig inte alls stark idag men kanske blir bättre i morgon, vad vet jag. Ska iallafall gå upp på morgonen och inte på eftermiddagen. Men det är svårt. Vad fan har jag att gå upp till egentligen? Men det är väl bara att ta sig upp och göra någonting åt dagen, eller?
Jag kan inte förstå vart alla år har tagit vägen. Jag har bara varit inne på mitt dåliga mående att jag glömt bort åren. Jag hatar mig själv för det. Idag hatar jag mig själv ännu mer för det. Varför tillät jag mig själv att må dåligt? Dumma mig! Och samtidigt sitter jag och fortfarande mår dåligt i perioder. Men jag får acceptera att det inte är jag utan den, depressionen alltså. Hatar den mer än vad jag hatar mig själv. Eller är det samma sak?
